Arvtagen

 

Välkommen till utställningen Arvtagen. En utställning av Anna Lindkvist Adolfsson och Margareta Danhard. Jag som hälsar er välkomna heter Lena Aune

 

Utställningen heter Arvtagen och handlar om kvinnoarvet och rötterna som de båda har från Hälsingland.

 

Utställningen är ett resultat av en dialog konstnärerna emellan. En dialog som handlar om hur arvet från anmödrarna speglar konstnärernas syn på sig själv som kvinna.

 

Här vävs delsbosöm och järvössöm  ihop med vandringen i livet. Att gå å gå gå och så nå. Vandringen som kvinna präglas av flitens och duktighetens ord. En riktig kvinna skall tålmodigt sträva efter ordentlighet och renhet. Att NÅ dessa dygder ska synas genom att tex korsstygnen läggs åt rätt håll.

 

Arvtagen ger mig känslan av en sorts ofrånkomlighet -att vara tagen av sitt arv. 

 

Jag oroar mig för den beska eftersmaken som uppstår om man försöker romantisera och hylla ett kvinnlighetsgörande som egentligen begränsar kvinnan till att underkasta sig duktigheten, noggrannheten och duglighetens dygder i syfte att hålla sig på plats och foga sig.

 

Och när jag närmar mig verken känner jag å ena sidan en djup glädje över att se kvinnors arbete synliggöras. Men å andra sidan vaknar en sorg. Genom synliggörandet blir det tydligt hur osynliggjorda kvinnor faktiskt har varit – och fortfarande är på många offentliga arenor i Sverige och världen.

 

Kvinnlighet och manlighet är något som görs och skapas i en ständigt fortgående process. Detta sker i dynamik med vår tids uppfattning om vad en riktig kvinna är, och dåtidens uppfattningar vad som är manligt och kvinnligt.

 

Utställningen är ett starkt exempel på hur vi kan söka och erövra vårt arv på ett nytt sätt. Ett sätt som inrymmer humor och glädje i att lägga korstygnen åt rätt håll, särskilt när man broderar på vad man vill, som trä eller kanske plast!

 

Den väcker min lust att återerövra kvinnors görande –men inte kvinnlighetsgörandet.  I och med det landar jag i ett sökande kring vad det är att vara människa, oavsett vilken horisont jag ser eller vilken huvudbonad jag bär.